Hedra din värld dagligen, med 5 enkla övningar, med vetenskapligt bevisad god effekt på exekutiva funktioner:
1. Tacksamhetsövningar- skriv upp minst 3 saker du är tacksam för, minst 3 saker du gjort bra, och 3 saker du önskar hjälp med.
2. FreeFlow- frikoppla mellan hjärna och händer, och skriv vad som än dyker upp. Spara eller släng, det viktiga är att detta endast är för dina ögon.
3. Meditera- allt över 7 minuter dagligen (över 2 veckors tid) har bevisad god effekt på hälsa såväl som exekutiva funktioner.
4. Fysisk aktivitet- det viktiga är inte vad, utan Att något görs, varje dag.
5. Random Acts of Kindness- ge för givandets skull, utan att föränta något tillbaka. ...detta är den korta synopsis av nedanstående inlägg. Önskar dig en Härlig dag!

 Jag trodde jag skulle på kvantintro idag. Men det skulle jag inte. Jag sitter i mitt sköna kök och tittar ut på de höga, välpolerade bostadsrätthusen som den vid denna årstid sällsynta sol valt att skina på. Morgan Freeman har diskuterat huruvida universum lever, och jag har hittat den teori jag är anhängare av, en form av biocentrism. Det finns många anledningar att hålla sig glad, eller iallafall i acceptens. Tron påverkar onekligen oss som individer, genom placebo, men jag tror den har större kraft än så, och jag tror världen skulle bli en bättre plats om vi alla hjälptes åt att tro på det bästa möjliga. Världen är perfekt balanserad i allas tro, och är samtidigt grogrunden från vilken vi skapar vår tro. Och så snart något blir normalläge, tenderar vi att ta det för givet. Vi kanske ser det som bra, förhoppningsvis ser vi våra liv som överlag bra, men för att vi ska kunna se det som ännu bättre, måste det först bli sämre. Vi måste bli rejected när vi söker jobb, för att sen uppleva eufori när vi får svar från 3 jobb samtidigt. Vi måste bo på soffor i flera år, för att sen se lyckan i att få en egen etta. Vi måste gå mot strömmen och skrika att pengar är roten till ondska, för att sen excellera ekonomiskt, och göra bra saker med pengarna. För allt kan användas till gott och ont, och kategoriseringen av gott och ont bygger på vår tro om vad som kan bli av den perfekta balans som redan råder.

Jag tror på mina magiska 5, övningarna som kan stärka allas tillvaro, den dagliga träningen som över tid, när de får gro, likt vackra växter som tas väl omhand, blir den tillvaro som är rätt grogrund för bra tro, för oss alla, även om vi inte skulle vara biocentriker. Det finns säkerligen någon perverterad form av detta- allt tenderar att få negativ effekt i excess- men som utgångspunkt måste vi ändå se på våra egna liv om vi vill skapa en positiv förändring i världen. Jag tror vi kan ha en positiv inverkan på världen, även om vi föraktar oss själva, men vi får inte nöjet i att uppleva denna inverkan själv. Sett från mitt perspektiv är detta lite bortkastat. Glädjen i att vara ett med allt, är att se hur ens personliga värld bli vackrare under livets gång. Om världen samtidigt blir så i det stora hela, kan nog diskuteras både fram och tillbaka. Balansen är som den är, och våra paradigm gör att vi ser det vi ser. Objektivitet är ett utopia. Men vi, i våra liv, kan ha nöjet att få det bättre. Givetvis måste det ibland bli lite sämre, eller iallafall tuffare och kämpigare i perioder, för att det sedan ska bli lugnare och vackrare. Fight or flight reflexen är lika inbyggd i oss däggdjur som rest and digest. Och båda kan uppskattas. Att jobba hårt för något behöver inte vara sämre än att njuta och vila av sina mödors fruktan.

Att varje dag få en stund av stillhet, helst med fokus endast på sina andetag, utan stimuli, blir på något sätt påminnelsen om alltings början, tillståndet innan dagens big bang, och kanske något som kan återkomma innan läggdags. Att beskriva vad man är tacksam för, vilka bra saker man gjort och vad man önskar hjälp med, hjälper ens hjärna att stanna på samma spår, att likt ett tåg stanna kvar på en bra väg, även om slutdestinationen skulle vara okänd. Det kan också hjälpa en att byta spår, om man upptäcker att destinationen man riktat in sig på inte verkar vara så vacker, så rätt för en själv, som man hoppats på. Det hjälper en fokusera på det ljusa i tillvaron, och den förändring man gör själv, varje dag, för att tillvaron ska bli lite bättre. En vis man sa till mig att ett bra nyårslöfte är att göra sig själv lite bättre. Tanken om detta, att utan stress, hets och självförakt, göra det man kan göra, och göra det med det lilla extra, vad detta nu än må vara, påminner mig om en annan sak som jag tror skulle förbättra världen. Att alltid hålla vad man lovar, och för att detta ska gå, lova mindre än vad man tror sig vara kapabel till. När det kommer till planering av alla slag, tror jag vi alla skulle göra klokt i att vara lite pessimistiska. På detta sätt kan vi undgå att slita ut oss, och se till att ha den extra tid, energi och kapacitet att dels ta itu med oväntade förhinder, och om inga sådana skulle dyka upp, överleverera på de löften vi gjort. Att sätta sin personliga touch på utfört jobb, gör inte nödvändigtvis jobbet bättre, men det gör det mer levande, mer personligt, det tar tid, men det är det värt, då inga relationer sker i ett vakuum. Där finns alltid en historia innan och efter. Och människan skulle inte vara framgångsrik och lycklig, utan tillit i sina relationer. Att hålla det man lovar ger tillit. Att överleverera med personlig touch är grogrund till kärlek. Mellanmänsklig kärlek skapar invånare som genuint vill varandra väl, och i förlängningen ett samhälle där det mänskliga livet är mer värt materiella gåvor.

I en global livsvärld, ställs stora krav på acceptens. Jag tror kanske det svåraste är att acceptera sig själv, med både det positiva och negativa man medför sin värld. Jag tror överlag att vi döljer våra negativa sidor för oss själva, genom att skylla dem på andra, genom att blockera dem, genom att bortförklara dem med rationaliseringar och annat. Det gör man väl delvis klokt i, sett ur ett socialt perspektiv. Vissa saker ska få vara hemliga, men jag tror ju mer öppenhet ett samhälle kan ha, och ju mera öppen man kan vara med sig själv, om sina drömmar, behov, rädslor och sånt som dyker upp i vårt medvetande, fast vi har svårt att stå för det, desto lättare får vi individuellt och kollektivt att hantera det. Vi måste, som Viktor Frankl säger, se det bästa i vår medmänniska, för att ens göra det möjligt för denne att nå dit- då vi tenderar att skapa varandra genom våra förväntningar sins emellan. Det kan ses som en uppmaning att bortse från det negativa, men då missar man lite poängen. Det handlar om var, när och med vem något sägs. Vi måste konfrontera vår skugga för att kunna hantera den. Där kommer alltid finnas skugga, och man kan spendera hela livet med att konfrontera den, och det är inte min intention. Min intention är att den bör vara uppdaterad, liksom allt annat i ens tillvaro, till det liv man lever här och nu. Enda sättet att overcome något är att börja med att konstatera och acceptera. Därför skulle vi alla må bättre av att regelbundet free flow skriva, endast för vår egen skull, endast för våra egna ögon, konstatera och acceptera de sidor av oss vi har svårt att prata om, det i våra liv som fyller en funktion, utan att vi vet vilken, de sidor som vi helst skulle önska bort.

Jag tror att varje människa består av änglar och demoner, fast mellan himmelriket av ens ideal, och skärselden av våra lustar. Vi är djur, med en abstrakt tankeförmåga. Vi är tredimensionella varelser som leker, gör bort sig och manipulerar i den fjärde dimensionen vi kallar tid. Alla har vi bilder av utopia, av himmelriket, av hur allt skulle vara lite bättre, och alla har vi idéer om hur vissa saker inte får bli värre, för då skulle vår redan tragiska tillvaro transponeras till ett rent helvete. Och vi befinner oss konstant emellan de två. Verkligheten är perfekt balanserad, även när den är så långt ifrån perfekt för oss som den kan vara. Och även de bästa intentioner har en skuggsida. Bra saker skapas, och det gör de alltid på bekostnad av något annat. Tid & uppmärksamhet, de enda sanna tillgångar vi föds med, är även begränsade. Jag menar inte att de är bristvaror- det beror på hur vi lever våra liv- men dygnet har bara 24 timmar, och vi skulle må bra av att vila, helst sova, 8 av dem. De övriga har vi till att se till att hedra och göra det bästa av vår fysik, psykiska behov, sociala relationer, vår ekonomiska status och världen som helhet. Det är tunga uppgifter att hantera med dygnets resterande 16 timmar, och sett på dagligt plan, kanske en omöjlig uppgift. Men där finns saker vi kan göra, och det handlar inte om att specialisera sig- Gudarna ska veta att vårt samhälle redan är osunt specialistbetonat- utan det handlar om att göra något, för att likt de tidigare omtalade växterna, organiskt kunna gro anpassat till det liv vi lever här och nu. Jag tror mycket på att bädda för att fatta rätt beslut, att skapa en vardag där det lättaste alternativet också är det sundaste, rent proaktivt. Om vi varje dag kan göra något litet, eller stort om vi har tid till det, för att ge näring åt varje växt som i denna metafor får symbolisera det mänskliga välmåendets fem dimensioner, då skapar vi både egoistiskt och altruistiskt en bättre värld. Alla mår vi bra av daglig meditation, och allt över 7 minuter om dagen har en bevisad positiv effekt. Fysisk aktivitet är ett måste, och 20 minuters promenad under dagens ljusare timmar, har inte bara en bevisad effekt för att hålla psykiska åkommor borta, utan är även en gemensam nämnare för de flesta nobelpristagare. Som de varelser vi är, är fysisk aktivitet ett måste, och det handlar inte om Vad som görs, utan Att något görs.

Den sista av mina magiska 5 som hyllar, utöver tacksamhetsövningar, meditation, fysisk aktivitet och free flow skrivande, är random acts of kindness. Här tror jag nyckeln till en bättre värld verkligen ligger. Här kan de enkla små handlingarna få enorma och globala konsekvenser. Inom kristendomen hyllas tro, hopp och kärlek, och alla dessa kan förmedlas i enkla gåvor i vår vardag. Att ge för givandets skull, utan att förvänta något tillbaka, fungerar som ringar på vattnet och kan potentiellt inge hopp om ett bättre liv, tro på en bättre värld, och kärlek till människan, vän som främling. Givetvis uppskattas inte alla gåvor av alla människor. Vi ger det vi själva uppskattar, och om vi väljer att ge till en främling, kanske de har ett annat värdesystem, där detta inte uppskattas, eller kanske till och med ses som en diss. Jag uppmanar inte till försiktighet, då jag tror att goda intentioner är grogrunden för en bättre värld, även om vissa hävdar att det även kan vara vägen mot helvetet. Jag tror att om man dagligen kan väva in goda handlingar, som gynnar andra i nuet, eller en själv i framtiden, enkla sådana, skapar man ett bättre samhälle, och skapar små snöbollar av hopp som kan bli laviner av godhet. Jag kanske inte uppskattar gåvan du ger mig, men jag kan uppskatta och se den goda intentionen bakom, som i sin tur triggar det goda i mig. Och oavsett så lär jag mig något om min värld, jag lär mig att se vad andra uppfattar som goda gåvor. Kanske är just det som jag har i överflöd och är lättillgängligt för mig, något du behöver mer nu än någonsin, något som kan lyfta din tillvaro till en bättre nivå. Random acts of kindness, stora som små, bör vara en daglig prioritet.

Alla dessa fem kan göras dagligen. Ingen av dem behöver ta mer än 7-20 min. Man kan också fördela dem så att man gör varje grej 2-4 ggr i veckan, men mer tid på varje grej den dag då just en aktivitet prioriteras. Och ju fler om lovar sig själva att göra dem, desto bättre värld skapar vi, för oss själva och alla andra.