Där är SÅ mycket Kärlek uppdämmad i mig att den är svår att släppa ut, men man borde kanske egentligen dammsuga.

Där är SÅ mycket Kärlek uppdämmad i mig att den är svår att släppa ut. Världen behöver Kärlek, i allra högsta grad just nu. Rädsla och andra negativa känslor genomsyrar våra platser, relationer och sinnen, och jag har svårt att tänka mig att inte alla skulle vilja byta ut dem med Kärlek, Harmoni, Skönhet och Stillhet i sinnet. Vad Vackert det skulle vara att vandra runt och tydligt se Kärlek, Harmoni, Skönhet och Stillhet i Allt och Alla i min omvärld.

Varför kan jag inte släppa ut Min Kärlek? Varför har jag ett överflöd i förhållande till vad jag kan släppa igenom? Ovana? Epileptiska nervbanor betingade av omvärld, gener och uppväxt att processa endast oro, depp och nedtyngande sinneslag? Eller är det min omvärld som inte kan, eller kanske inte Vill, släppa fram den. När varje handling tolkas i framtid och förtid parrallelt med nutid blir det väldigt lätt att göra fel. Den stress som Evigheten lägger på en är fullständigt överbelastande och gör det omöjligt att släppa fram en Genuin handling, Ren från nervositet, negativitet och rädsla.

”Va ska han tänka om mig om ja säger så? Hur kan det tolkas? Varför gav hon mig denna? Vad vill han ha tillbaka? Tror hon att vi ska ligga nu? Varför sa han så? Vad menar hon med det?” Vissa börjar automatiskt tro negativt och/eller tycka synd om människor runt omkring sig. ”Han hade det inte lätt när han växte upp. Hon har det svårt hemma. De har det jäkligt otryggt på jobbet. Jag skulle inte vilja bo under deras tack. Det kan man förstå, hon är säkert orolig inför morgondagen.” Det tråkigaste är att det säkert är sant. Ingen rök utan eld. Men eldens magnityd och rökens spridning är HELT beroende av hur mycket luft omvärlden ger den. Alla har problem. Eller har Vi?

Om man hänger upp sig i situationer som kvickt passerar genom nuet är det lätt hänt att man skapar sig problem. ”Va ska hon tro? Vad menar han med det?” Om man inte låter nuet passera och inte kan acceptera den form i vilken den valt att träda fram på dina sinnes scen, då och först Då skapas Problem. Problem som blir en del av din identitet och ditt ego, problem som dyker upp och tragglas om och om igen, hela motorvägar av nervbanor utvidgas för att skapa plats till de nya impulser i din hjärna endast skapta för att gräva och fördjupa sig i detta problem.

Där är SÅ mycket Kärlek uppdämmad i mig att den är svår att släppa ut, men man borde kanske egentligen dammsuga.

(...and I did, without any problem...)

Pozz!
/bdt