Mittimot Bonnes kafé, Malmö, 8.44, 10 februari 2012

Misstänker att jag är blockad från alla espresso houses nätverk för att jag laddat ner grejer när jag varit inloggad på deras nät. Bull. Fast kanske ändå rätt bra. Som musiker borde jag hata nerladdning. Som jobbande på hemmakväll borde jag hata nerladdning. Som god vän till både poliser och advokater borde jag ta avstånd från nerladdning. Men det gör jag inte. Hade det inte varit för nerladdning hade jag nog varit tung missbrukare nu. Hade det inte varit för ljudböcker hade jag inte funnit mod & kraft att utvecklas personligt. Hade det inte varit för film och tv, utan reklam, hade jag varit tvungen vara tokstenad varenda gång jag slog på tvn.

Hade en liten snack med André angående tv-licens häromdan. Jag skämdes. Jag vill betala tv-licens, trots att jag inte har någon tv i mitt namn, och kollar på svt mindre än 10 timmar i månaden. Samtidigt är deras program överlag bättre. Ska ta å kolla upp det där. Att hata reklam är inte ett giltigt argument för att ladda ner när det kommer till tv.

Vad gäller film handlar det mest om lättja för min del. Som anställd på hemmakväll hyr jag gratis. Jag blev anställd på hemmakväll för att jag hängde där så ofta att jag lika bra kunde börja jobba där. Hemmakväll har bra film, tobak, koffein och gott godis. Kommer nog aldrig sluta jobba där. Även om jag kanske inte kommer jobba där, i verkligheten till skillnad från på pappret, får de gärna ringa mig lite då och då. Det är intressant att stå bakom kassan och observera människor när de inte är medvetna om det. Det är barnsligt gött att nörda film. Dessutom är det fantastiskt skönt att ha någon plats där transaktioner kan ske helt pengafritt (som anställd har man ett konto, så att allt man handlar dras på lönen). Får mig att känna mig som en Plejja!

Musikmässigt skäms jag. I should know better. Till mitt försvar ska sägas att jag laddat ner väldigt lite musik (andra har gjort det åt mig..), och de minskade musikkostnaderna i mitt liv som nerladdning har inneburit, har jag använt på konsertbiljetter och t-shirts från artisterna. Inbillar mig att mer pengar går direkt till bandet om jag handlar prylar av deras polare. Tror där är färre avgifter innan pengarna når fram. That's the way i like it. För många mellanhänder gör mig misstänksam, och med tanke på hur stor procent per skiva en musiker får på ett storbolag, är jag skeptisk till att alla de där mellanhänderna verkligen behövs.

Hade tänkt plugga. Det var min officiella förklaring till mig själv när jag steg upp. Ändå stack jag till ett espresso house. Misstänker att det var för att jag inte skulle ha dåligt samvete medan jag smällde tid på fejjan. När jag sitter på fejjan på biblan blir det sällan längre än en kvart åt gången. På andra platser är det som ett skämmigt beroende. Jag liksom smyg-fejjar. Artisten, eller let's face it, narcissisten; bekräftelsehoran i mig, kan inte få nog. Det dröjer inte länge innan jag står på scen igen, och det tjänar nog alla på. Fast jag vill inte tänka så. Mitt liv tenderar att bli så mycket pissigare så snart jag tenderar att ha pengar som hidden agenda. Världen har alltid försett mig med precis det jag behövt, och det viktigaste av det jag velat ha. Och jag kommer alltid musicera. Och jag kommer nog alltid, i pinsam utsträckning, vara en bekräftelsehora. Men jag tänker på framtiden, på mina barn. Jag vill inte att de ska behöva komma hem till en pappa som fejjsbuckar så snart han är ensam. Det tragiska öde ska ingen behöva erfara.

”Swallow your pride, but not your Passion!”
/egen, men säkerligen piratad

”Open your head too much, and your brain will fall out.”
/Tim Minchin, rolig Robert Smith look-a-like